Life as MiniMe

Igår fick jag ett ovälkommet besök av polisen ungefär ett på natten, jag hade nyss lakt mig då men det var bara att gå upp och öppna dom. De var nog här i ca en timme. De ville inte lämna mig ensam här så de sa att antingen så skulle jag få tag i någon vän jag kunde sova hos eller så skulle de skjutsa mig till psyket i uppsala. Som tur va fick jag tag i min kontaktperson så jag blev ditskjutsad av polisen.
Idag har jag inte gjort mycket. Kollade på Breaking Dawn part 1 med min kontaktperson. Jag tyckte den var bra och jag ser fram emot nästa del av filmen. Den ska jag gå på bio och se. Har hämtat ut medecin.
Jag och min kontaktperson terese har kommit fram till att vi är som Piff och Puff, lika flummiga båda två :P

Kan inte somna för fick för några timmar sen veta att en vän till mig har dött. Hur kunde det bli såhär. Du som verkade så positiv sist jag såg dig. Du var full av liv. Varför måste alla fina människor dö, de som betyder något för mig? Jag fattar inte!
Vila i frid mimmi ♥

Idag var jag upp till leo och allt gick bra.
Han var jätte kelig och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Just nu är det svart, har ångest.
Försöker verkligen att inte göra något dumt men vi får se hur det går.
//en ensam själ

Ännu en dag med ångest och självmordstankar. Blev av med mina hörlurar också. Morr grr fräs! Helvetes jävla skit också.  Nu har jag fått tillbaka får se om jag lyckas smuggla in dom på mitt rum utan att någon ur personalen ser det.
Hade presis skrivit klart inlägget och skulle publicera då hänger sig datorn. Vart ganska irriterad
 

Vaknade vid tre tiden idag Oops! Kommer ha ett rent helvete att somna inatt. Kommer förmodligen terrorisera nattpersonalen. Hoppas det inte blir som sista natten på poa då jag försökte strypa mig två gånger och sen vart det någon som satt hos mig tills jag somnade.
Sitter och lyssnar på musik via spotify.
Vet inte vart jag ska ta vägen när ångesten blir värre och värre och medecinerna inte hjälper.
Save me!

Jag mår inte bra, längtan efter döden har aldrig varit så stark. Känner mig helt värdelös och att jag inte kan göra någonting rätt. Är på 123an och ångesten är värre än värst. Kämpar för att överleva varje sekund,minut och timme. Igår försökte jag strypa mig (IGEN). Ingen hittade mig men gav upp efter ett tag. Tycker personalen har dålig koll på patienterna.

Sitter här med ångest så jag tror átt jag går under. Är på avdelning 123 och får int gå ut men det kanske är bra för att jag inte ska kunna göra något dumt. De har visiterat mig men missat en sak jag kan skada mig med. Jag som trodde att de skulle vara nogrannare.

Alltså jag ska inte varken tänka eller prata om att jag mår bra för då får jag bara sån ångest. Just nu är det mörkt både ute och inombords. Sånna här dagar vill jag inte existera helt enkelt.

Varför jag varför jag
 är jag inte lika mycket värd?

Tankarna snurrar i huvudet. De mörka tankarna har börjat komma tillbaka. Hopplösheten att aldrig få må bra och slippa ångesten. Känslan att allt skulle vara mycket bättre om jag försvann. Ångesten som aldrig ger sig. Att alltid vara tvungen att bära masken så inte någon ser att jag mår så dåligt som jag gör för jag vill inte oroa någon i min närhet.
Med hjärtats egna ord!
nu ska jag gå och sova tillsammans med min snöleopard och hoppas på att jag inte vaknar 3 på natten denna natt också.

De senaste dagarna har varit upp och ner. Har pendlat i humöret, ena stunden jätte mycket ångest och väldigt mörka tankar för att sen bli på bättre humör. Det driver mig till vansinne. Önskade jag kunde vara stabilare, för det väcker frågestecken om jag kommer klara att ha praktikplats inom en snar framtid. Imorgon ska jag åka till morsan och sova där två nätter i helgen. Behöver komma hem ifrån några dagar och inte vara ensam.

Idag är det Lördag men för mig känns det som Söndag men det beror nog på att igår kändes det som det var Lördag. Ibland blir det lite svårt att hålla reda på vad det är för dag. Idag är det en dag med ångest. Har självskade tankar hela tiden. Varför kan det inte bli bra någon gång?

Dagarna går förbi och det blir allt mindre dagar.
Jag vill dit och ska dit men det är med blandade känslor. 
Så rädd att allt ska krasha. 

 Tears are runnig down my face
but they say i looks fine.
Yesterday I knocked my self
becuse i c ant stand life anymore.
all i have is my friends, my boyfriend and my family
and threre is the only reason that i`m alive.
One day i will find my way to heaven,
one day a angel from heaven
comes and pick me up to heaven.
If that day comes
dont try to save me.